Trots att jag inte kan se över den höga kanten, ut över den stooora läsesalen på Carro, så vet jag att det fortfarande finns några tappra individer kvar i lokalen.
Inte för att de pratar, skrapar med stolar eller slarvar med pennor.. Nej nej, utan på grund av ångestpuffarna.
Ångestpuffar är en typ av läte som i princip enbart hörs vid terminssluten, i tentapluggsperioder. De påminner om djupa suckar, fast med en karaktär av uppgivenhet och förtvivlan samt med en uttråkad underton. Ofta avslutas de med ett diskret litet utrop som tydligt signalerar stundens stressnivå. Ju högre desto värre.
För tillfället hörs de med jämna mellanrum, rätt intensivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar