Vad sa han, sa han?!

Igår hände en otroligt rolig, men mycket diskret, sak på vår sokratiska lektion. Vi pratade om ett case där man skulle tillämpa antingen 4 kapitlet 19 paragrafen 1 stycket i Utsökningsbalken eller 4 kapitlet 19 paragrafen 2 stycket.


Klassen dividerade lite fram och tillbaka: å ena sidan är första stycket lämpligast att använda i den aktuella situationen, å andra sidan passar det andra stycket bättre. Helt plötsligt hördes en student:

- Men, kan man inte bara ta den i tvåan?

Det blir tyst en sekund.

Fail.