Här händer det alltid något. Ibland blir det helt knäpptyst, då får man gå och leta lite efter dem. Ibland är de i tvättstugan och dricker smoothies, ibland är de i var sin garderob och pratar i telefon. Allis går gärna på långa promenader och Sara är på gymmet och sparkar och slår i luften (det kallas bodycombat och ska enligt uppgift vara ansträngande).
Alla dessa aktiviteter är dock underordnade det absolut viktigaste i deras liv för tillfället: Bloggen. Den håller på att bli ett monster som konsumerar bandbredd och liv i högre hastighet än vad bloggerskorna springer i skytteltrafik till köket för att göra mer te till bloggproduktionen. De har en tjänst som publicerar deras besöksstatistik i stapeldiagram. Med skrämmande exakthet visar den inte bara antalet återkommande besökare utan är även ett index över upplevd lycka i lägenhet 503 på Sturegården.
En intressant sak hände i lördags. Då var inspirationen nära noll, vilket medförde ett kraftigt dyk i bloggproduktion och därmed objektens livskvalitet (se fig 1). Helt utslagna låg de i olika perioder på sängar, golv och både sängar och golv samtidigt. Inget ork till bloggande ledde till minskat besökarantal vilket ledde till panik och ytterligare minskad blogglust. Denna onda cirkel ledde till att de var på ett stadie av apati som bara kunde botas med en strikt kur av lika delar How I Met Your Mother och sockerchocker orsakade av den av kanelbullar bestående frukosten.
Imorgon, kära läsare, avslutar jag mina studier av dessa jur för att istället studera jur på hemmaplan. Ta hand om Sallis, läs bloggen, kommentera den och säg uppmuntrande saker om den när ni får chansen. Så slipper vi risken att de tvångs-LVU:as nästa gång blogglusten och -läsarna försvinner lika fort som ovan nämnda kanelbullar.
/Aneel, som egentligen heter Alexander
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar